Jag alskar Cairns. Alla borde besoka den har staden nagon gang i sitt liv.

Jag tror jag alskar Carins for mycket. Allt som har med Cairns att gora. Jag alskar och mar bra men efter ett tag vander det bara sadar PANGBOM. Jag tanker for mycket, pa tok for mycket. Jag borde bara njuta och vara, men jag far panik for jag vet att jag nagon gang maste lamna det har stallet. Ibland onskar jag att jag bara var en enkel backpacker. Sanna som man ser har hela tiden. Sanna dar backpackers som bor pa hostel och festar och har kul med andra backpackers, inga relationer till manniskorna har over huvud taget. Sanna dar backpackers som bara njuter och stannar i Cairns i en vecka for att sedan aka vidare nagon annan stans.

Jag var en sadan backpacker forut. Nar jag forst kom till Cairns for 3 manader sedan. Nar vi reste runt i husbilen. Jag, Tessan och Sara. Man har kul pa ett annat vis, man ar liksom taggad hela tiden och tittar bara frammat.

Nu har jag gatt och blivit en local. Det ar en helt annan sak. Jag hanger bara med aussies, med the locals. Jag maste saga att jag alskar det mer an backpacker livet. Jag kanner mig som hemma. Liksom for hemma. Det ar har det vander, det ar har det jobbiga kommer in. Det ar for bra. Jag kan inte hantera det. Folk fragar mig nar jag aker hem igen. Va? Det slar liksom snurr pa huvudet. Fel fel fel. Det kanns till och med konstigt att prata svenska ibland. Jag har borjat tanka pa engelska. Jag har borjat rakna pa engelska. De enda gangerna jag pratar svenska ar nar jag pratar med Papi eller nagon liknande over telefon. 1 gang varrannan vecka?

Jag kanner mig inte som en svensk backpacker langre. Ena halvan av mig sager att jag borde stanna har for alltid. Slippa paniken om hemfard. Andra halvan sager "ak hem ett tag i alla fall, du kan ju alltid komma tillbaka". Men kan jag verkligen det? Skulle jag gora det? Och vad skulle jag gora da nar jag inte kan jobba som jag gor nu. Aka hit pa turistvisa 3 manader? Da kan jag inte jobba. Eller rattare sagt, da far jag inte jobba. Hur skulle det ga runt? Eller skulle jag aka hit pa studentvisa och studera? Det som kostar en jakla massa pengar, och plugga ar inget jag saknar direkt. Eller skulle jag bli for lat och stanna i Sverige och aldrig mer komma hit igen? Vill jag ens bo i Sverige i resten av mitt liv? Jag vet inte, jag vet ingenting. Herregud, jag ar knappt 20 ar och borjar redan tanka pa den har "resten av mitt liv" grejen. Ar det for att folk sager att jag kan stanna har for evigt om jag gifter mig. Resten av mitt liv.. och med vem da? Vill jag bo i australien for evigt?

Jag ar fri som en fagel, inte beroende av nagon men jag vill ha alla.

Vanner och familj i Sverige sager "kom hem, vi saknar dig!"
Underbara vanner i Australien sager "stanna har for alltid!" - Om jag bara kunde dela pa mig pa nagot vis.

sign out// amanda


Jag antar att ni alla ar lika forvirrade som jag ar over det har inlagget. Jag vet inte, jag forsoker bara fa ner mina kanslor i ord, vilket inte ar det lattaste. I just wanna get it all out so i can start to figure this out..